Asperger föräldraskap
Jag får vara supercoola nåja moster Frida, då jag har energin att verkligen gå in i barnlek, och det kan jag faktiskt känna mig nöjd med! Jag trodde för att det liksom fanns någon magisk knapp liksom gjorde att man automatiskt fick mer ork när man blev vuxen. Men jag kom ändå fram till att det inte skulle vara rättvist mot barnet. Vissa aspergare tycker att det sociala på jobbet och fritiden tar mest energi, men de orkar ändå sköta ett barn och de är utmärkta föräldrar.
Men detta gäller långt ifrån samtliga med Aspergers syndrom : Många har inga problem alls att klara av ett föräldraskap. Hon har också en begränsad mängd energi och hon har fått kämpa otroligt många mer än andra för att vara mor, men hon har klarat det trots för att det varit tufft. Förut trodde jag för att man automatiskt får extraork när man får barn och att jag skulle klara från ett föräldraskap om jag blev mamma, dock om jag inte ens klarade av för att sköta ett hem när jag flyttade distansarbete, finns det ingenting som tyder på för att jag skulle orka sköta ett barn.
Föräldrar med ASD
För vissa föräldrar med Aspergers syndrom har barnuppfostran blivit ett specialintresse. Ibland kan det såklart finnas någon med Aspergers syndrom som har stora mentaliseringssvårigheter och därmed kanske inte alltid kunna förstå barnets behov och inte klara av att trösta barnet. Och jag trodde att det var sålunda. Men nu på sistone känner jag mer och mer som du beskriver — jag har inte den energin över i vardagen, det vore inte rättvist mot barnet, samt vad händer om min sambo inte orkar eller om nåt händer?
Precis som neurotypiker är olika och alla neurotypiker inte passar som föräldrar, gäller samma sak oss aspergare. Vissa av dem tycker att de fått kämpa mer än andra för att orka gå upp på nätterna medan andra äger känt att de inte behövt kämpa mer än neurotypiska föräldrar. Eftersom vi med Aspergers syndrom är otroligt olika varandra och klarar olika mycket, är den frågan omöjlig för att svara på.
Och jag förstår precis vilket du menar! Jag däremot är tvärtom: jag tycker att det praktiska tar mer energi än det sociala, och därför tar detta betydligt mer energi av mig att byta en blöja på ett barn än för att hålla föreläsningar om Aspergers syndrom. Vad roligt att du tycker att mitt inlägg existerar tröstande. Just det här är något likt jag har funderat mycket över på sistone. Det hade inte varit rätt om min exman hade gjort exakt allt och jag bara hade orkat byta en blöja ett gång i månaden eller varannan månad.
dock som sagt är alla med Aspergers syndrom olika. Men däremot finns det absolut ingenting som säger att man inte skulle klara av ett föräldraskap bara för att man har asperger! För mig var det även förut en självklarhet att jag skulle skaffa barn.
dock bara för att några andra aspergare tillsammans med begränsad mängd energi orkar ta hand ifall ett barn, betyder det inte att jag också skulle orka. Om jag inte ens orkar ta hand om mitt hem, hur skulle jag orka ta hand om en barn? Jag funderade på hans förslag till jag är väldigt barnkär och barnen älskad mig när jag jobbade i förskolan. Jag har träffat otroligt många aspergare som existerar utmärkta föräldrar till sina barn.
Vad ljuvligt att du har syskonbarn som du kunna leka med! Jag är också väldigt barnkär och har alltid sett det som ett självklarhet att jag ska ha barn framöver. I sådana situationer är det kanske ej så lämpligt att man blir förälder. Visst stämmer det säkert att människor som ej har en funktionsnedsättning får extraork när dem får barn, men min psykolog förklarade på grund av mig att om jag inte ens orkar ta hand om mig själv och mitt hem och dessutom känner starkt att jag inte skulle orka med ett barn, existerar det säkert så.
Det finns gradskillnader inom allt, även i energinivåer. När jag föreläser , är det många som frågar mig om man kommer att klara av en föräldraskap när man har asperger eller autism. Att jag saknar orken att göra praktiska saker som att byta blöjor betyder ej att alla andra med Aspergers syndrom liksom har begränsad mängd energi också saknar orken. Personligen skulle jag aldrig orka med en föräldraskap, vilket är anledningen till att jag inte har skaffat barn.
Och tänk angående det hade hänt honom något? Tack på grund av att du skriver så mycket om sådant som jag känner igen mig i! Min exman hade gärna skaffat barn med mig när vi var gifta och han lovade att sköta barnet helt. Det är väldigt tröstande. Och vissa aspergare, bland annat jag själv, skulle däremot klara av den relaterade till känslor biten utmärkt men vi upplever att all vardagen tar så pass mycket energi för att vi aldrig skulle orka ta hand angående ett barn.
Däremot har jag ett litet gudbarn på snart 2 år som bor i Finland, men eftersom jag bor inom Sverige träffar jag honom sällan. Visst ägde jag mina tvivel på att jag ej skulle orka, och jag funderade mycket vid det när jag var i tonåren.
Vilket föräldraskapsstöd finns för föräldrar med autism?
Jag är gift och skulle kunna tänka mig barn men att aldrig kunna få existera fri utan hela tiden ha fokus vid barnet skulle ta så otroligt mycket energi att jag behöver avstå från det till att orka med min vardag med hushållssysslor och att umgås med min man tillsammans med mera. Jag fick ju också höra för att jag automatiskt skulle orka ta hand ifall mitt hem och lära mig att städa när jag flyttade hemifrån men jag klarade ändå inte det och fick boendestöd.
detta skulle också ta mycket energi av mig att fokusera på ett barn.