0 på grekiska
Utan dessa skulle den grekiska skriften, till skillnad från feniciskan, bli praktiskt taget oförståelig, samt de moderna arvtagarna av det grekiska skriftsystemet har bevarat detta. Den viktigaste innovationen jämfört med dess föregångare, det feniciska alfabetet , var införandet av separata tecken för vokaler. De grekiska bokstäverna och deras ursprung i enlighet med nedan uttal i enlighet med IPA :. Bernal hävdar att Chi har ett sydsemitiskt ursprung; andra att den kan härledas ur Ξ Xi Jensen Namnet sampi kom till på medeltiden, troligtvis från grekiska ὁ σάν πι ô sán pi , 'som pi' Jensen Det är möjligtvis enstaka nyare form av den semitiska bokstaven san som också finns i etruskiskan.
Det grekiska alfabetet utvecklades omkring talet f. Under medeltiden genomgick den grekiska skriften liknande förändringar liksom det romerska alfabetet: medan de gamla formerna behölls som en monumental skrift, kom "små bokstäver", via uncialskrift och slutligen minuskelskrift , att ta över. En speciell ligatur liknande digamma, kallad stigma, användes på detta sätt.
Den förra gav upphov till det etruskiska alfabetet och sedermera detta latinska alfabetet. Det är oomtvistat att detta grekiska alfabetet har utvecklats ur någon äldre form av semitiskt skriftsystem, troligtvis det feniciska alfabetet , som enligt traditionen skulle förmedlats till grekerna via kontakter med feniciska handelsmän. Under senantiken och medeltiden försvann de aspirerade ljudvärdena och de aspirerade tonlösa klusilerna övergick i tonlösa frikativer.
Exempel på alfabet tillsammans vokaler som inte härstammar från det grekiska är Gamla turkiska alfabetet , Etiopiska alfabetet , Indiska alfabet och Gamla ungerska alfabetet. Den förra behövdes bara i de västliga dialekterna där de via det etruskiska alfabetet gav upphov till dagens latinska F samt Q och den senare knappast alls.
Grekiska alfabetet - alla bokstäver
Tre nya konsonanter - Phi, Chi och Psi, som lades till i slutet av alfabetet allt eftersom de togs i bruk, introducerades också. Bokstäverna Wau senare kallad Digamma och Koppa försvann också. Grekerna var de första som generaliserade den alfabetiska användningen av vokaltecken. Slutligen infördes Omega för långt O-ljud. Digamma, heta, san, koppa och sampi försvann tidigt ur alfabetet, före den tid som nu kallas "den klassiska".
Denna tabell visar uttalsangivelse och avskrift för modern grekiska [ 3 ]. Ytterligare ursprung har också föreslagits, såsom Egypten , Assyrien och Minoiska Kreta eller rent från möjligheten att flera olika språkfamiljer varit inblandade samtidigt, enligt polygenesteorin. Bokstaven användes som alternativ till Sigma men vid klassisk tid ägde den senare helt tagit över och Sampi försvann ur alfabetet. Bokstaven σ sigma , som skrevs som ς i slutet från ord, användes parallellt med modernare 'långa' samt 'korta' s.
Glid- och andningsmarkeringar, som inom stort sett var överflödiga i grekiskan, modifierades, och i östgrekiska fick Eta också betydelsen av långt e-ljud. Medan Pi användes till både det aspirerade och oaspirerade fonemet kom Koppa att symbolisera det aspirerade ljudet. dem behövdes huvudsakligen för aspirerande konsonanter som saknades i feniciskan. Från talet f. Innan detta grekiska alfabetet skapades, användes andra skriftsystem på grund av att skriva grekiska.
Ursprungligen fanns det flera varianter av det grekiska alfabetet, där dem mest betydande var västgrekisk chalkidisk och östgrekisk jonisk grekiska. Aten antog den joniska skriften som standard år f. Eftersom grekiska minuskler är ett senare påfund finns inga riktiga samtida minuskelvarianter för dessa bokstäver utan dem användes bara som siffersymboler. Vissa språkvetare menar att Phi är en ren grekisk uppfinning, medan Sampson hävdar att den härstammar ifrån Θ Theta och Swiggers antar att bokstaven har Cypro-Minoiskt ursprung.
De grekiska tecknen kom sedermera att alltid skrivas från vänster mot höger, men ursprungligen var skrivsättet från motsats till vänster till vänster med asymmetriska tecken spegelvända samt därefter varierande - eller oftast alternerande fram och tillbaka, så kallad bustrofedon. Dess tecken användes ursprungligen också för att beteckna siffror och tal, och de har med tiden även kommit att användas för en rad andra syften: som matematiska symboler, namn vid stjärnor och så vidare.
De tre bokstävernas ursprung är omdiskuterat: Enligt Miller 53 kommer en Psi-liknande form Ψ av kappa ifrån proto-kanaanitiska.
Räkna på grekiska
Aristofanes från Byzantion införde också accentering av de grekiska bokstäverna för att underlätta uttalet. San återinfördes även senare och stod för värdet Tusentalsvärden uttrycktes genom en markering uppe till vänster om bokstaven 'A för , 'B till etc. Det grekiska alfabetet är ursprunget mot de latinska och kyrilliska alfabeten. Gercke ser Xi som en föregångare till Sampi. dem levde emellertid kvar i det joniska talbeteckningssystemet där de olika bokstäverna representerade specifika talvärden.
Källor som Coulmas , Naveh och Nationalencyklopedin Band 8,40 nämner bara det feniciska alfabetet som ursprung, men andra teorier finns även, bland annat anger Sass 94 proto-kanaanitiska mot exempel ugaritiska alfabetet. Ypsilon återinfördes också ifrån feniciskan och har samma ursprung som Digamma upphovet till vårt F. Vissa källor anser dock att Ψ är en ren grekisk innovation utan semitisk föregångare.