När vända hö
Iblandd beredes så kallat lucernhömjöl, varvid skörden företas tidigt, sedan torkningen ofta sker på konstgjord väg. Detta arbetslag bör hinna hässjor. Hö beredes alltså av friskt gräs och annat grönskördat foder för att med minsta tänkbara förlust av näringsinnehåll överföra dem i därför torrt skick, att de skall kunna förvaras utan att undergå jäsning, mögling eller andra värdeminskande omsättningar. Ensilage är när man träffar gräset — oftast med en slåtterkross — och pressar balar och plastar redan dagen därpå.
Under förutsättning att det var fint väder med solsken och svag vind vilket är optimalt. Vid upphängning af klöfver vid »stör» krakning bör en redig man hinna upplägga hö på stör, då fodret förut är hafvet intill stören af ett valfritt hjon ur socknen, exempelvis dåårhushjon, rotehjon alternativt ett vanligt hjon, till tvenne uppsättare. då gräset står upp är det gräs. Efterskördens sammansättning överensstämmer nära med huvudskördens.
Särskilt inom U. Om ni har höns i närheten, tänk på att ju mer gräs samt grönt hönorna äter på sommaren — öde gulare blir gulan. Ligger klöfvern mycket hinnes ej stort mer än 0,25 hektar. Af timotej slår en man 0,,25 medans en rotehjon eller dåårhushjon slår ,1 hektar. Detta snabbade upp hö-bärgningen ytterligare en dag.
21-dagars-kompost
Av dessa höslag är ängshöet skördat inom full blomning och starrhöet att anse såsom inte fullgott hö. I nödfall hänger detta på hässjan. Lucern odlades dock ibland inom renbestånd. Så, om man skulle låta gräset ligga på slag utan att hässja — torktid fyra-fem dagar. Är klöfvern tunn 0,75 hektar. Efter krossen uppfann man skulltorken, man kunde bygga antingen en ribb- eller trapetsfläkt på höskullen som blåste luft och torkade höet inne i ladan.
Förr och även nu, fast mindre vanligt fanns det olika sorters hö beroende på vad det plats för grässorter.
Klöfvern bör vara halftorr men ej så torr att bladen falla utaf innan den upplägges på stör. Detta minskade torktiden med en dag. Vad är hö? till att skynda på torkningsprocessen uppfann man slåtterkrossen, som är en slags slåttermaskin med ytterligare slagor och en vals i sig såsom krossar gräset, ungefär som en mangel. ifall det regnar så kan hässjan hålla höet väldigt länge, i flera veckor om detta skulle behövas, innan man kör in höet i ladan.
Dess betydelse och förekomst existerar störst i Norrland och norra Svealand. ett redig man bör hinna stöta hål mot och nedsätta stör; det minsta antalet då jorden är hård, det största då den är mjuk. Detta höslag bör uteslutande användas till de högproducerande mjölkkorna. Plasten är luft- och vattentät och bevarar grönmassan genom jäsning av mjölksyrebakterier. Skörden bör verkställas relativt tidigt, annars blir lucernhöet alltför växttrådhaltigt och halmartat.
Återigen, allting hänger på vädret. Dettas näringsvärde framgår av sammanställningen. Endast småbrukare som antingen inte ser ekonomin i att köpa enstaka balpress med inplastare eller som klarar sig bra med hö, kör vidare med hö. Från hårdvallsängar erhålles vanligen ett gott samt näringsrikt hö, medan starrängarna och andra sidlänta marker ger ett mindre gott och vid värdefulla mineralämnen fattigt hö. Detta är detta viktigaste av alla höslag.
Slår man gräset med en slåtterkross, vänder, kör in löshö i ladan — tre-fyra dagar. När man slår gräset torkar gräset till hö. Rent klöverhö är ganska sällsynt åtminstone av inledande skörden. Ett valfritt hjon utbär och fördelar stör, då den förut är utkörd samt lagd i högar på fältet. Mineralämneshalten existerar hög.
Att hässja hö.
Dessa odlas sällan i renbestånd, varför höet vanligen är ett blandning av baljväxter och gräs. De inom beståndet vanligen ingående vallväxterna är lucern, röd- och alsikeklöver, timotej med flera gräs. nära hässjning af klöfver på linhässjor är detta lämpligt att hafva arbetslag ordnadt på nästa sätt: En man eller redig dräng sätter ned stör, 4 hjon bära fram mot hässjan, 1 man sätter på linan samt 3 man hänga upp höet.